En hurdan familj vi är? En sådan familj som tar familjefotografier just innan vi ska få en ny familjemedlem. Lite märkligt, på ett sätt. Inte det minsta märkligt, på ett annat. Vi avslutar ju en era och går in en ny, så vi förevigar den familj som var vi under fyra års tid.

Den här gången togs bilderna av fantastiska, mysiga och ljuvliga Kavilo photography när vi var på österbottnisk höstlovsresa. Vi hade glömt att vi skulle fotograferas så vi tog de kläder vi hade. Om någon undrar varför Arvid har joggingbyxor.

Vi är väl som folk är mest; vi vill gärna ha bilder men vi vill ogärna ta dem. För det känns ju alltid lite obekvämt och pinsamt och stelt. Men när Emmi och Ville står bakom kameran är det löjligt lätt – till och med roligt och trevligt – att stå framför. Fotosessionen är inte någon golgatavandring mot ett gott slutresultat, fotosessionen är i allra högsta grad en del av det goda.

Min Fredrik, min Ingrid och min Arvid. Jag bara älskar att höra ihop med dem. Senast i dag frågade jag mig hur man kan vara så oerhört irriterad på någon som man älskar så mycket, men så är det bara och jag tror att alla föräldrar vet. Och tvärtom är det precis lika förunderligt; hur kan man älska någon så mycket som man kan vara så oerhört irriterad på?

Vi  fyra väntar på den femte. Vi fyra är på många sätt en väldigt bra grupp och ändå vågar jag tro att den grupp vi blir snart kommer att vara ännu bättre.