-Du har nog en spännande höst på gång med både baby och bok, säger de människor jag träffar.

Och de säger ju helt rätt. Det är väldigt spännande. Men det finns faktiskt också ett tredje projekt den här hösten som i min värld är nästan lika spännande. Men på ett betydligt mindre positivt sätt.

Jag är rädd för tandläkare. Livrädd. Tänk. Att man kan vara orädd inför att möta döden men darra av skräck vid tanken på att möta en tandläkare. Jag är faktiskt så rädd att jag avbröt min senaste tandläkarbehandling fast jag visste att något blev ogjort.

Och det här är över sex år sedan.

Fatta.

I sex år har jag typ minst en gång i veckan tänkt på att jag borde gå till tandläkaren. Och i sex år har jag alltid hittat tillräckligt bra ursäkter för att inte göra det just nu. Den som verkligen vill hitta ursäkter är ju sällan kräsen, och jag har blivit en mästare.

Men min man är också en mästare. Och nu lät han mig inte fly längre. Så för tre veckor sedan besökte jag tandläkaren för första gången på över sex år. Och för tre veckor sedan fick jag min dom: sex hål.

Sex år och sex hål.

Sex hål! tänker varje normalt funtad människa och tycker att det låter mycket. Eftersom jag natten innan hade drömt att jag hade femtio hål (någon gång under de få timmar jag alls sov den natten) kändes sex hål som en seger. Och att veta var i sig också en seger. För två veckor sedan borrades det första hålet. För en vecka sedan borrades det andra. I dag har jag tagit bort tandsten för första gången i mitt liv. Och jo, om en vecka ska tredje hålet borras och sedan är jag halvvägs genom detta mitt tredje höstprojekt. Vi kan säga att jag har måndagsplaner numera.

Vi kan också säga att det är dyrt att ta hand om sina tänder. Att betala 137,90 för att ta bort tandsten är dyrt. Och på ett sätt känns det som om jag får väldigt lite för de pengarna. Å andra sidan får jag ju faktiskt också någon slags sinnesfrid – att inte längre drabbas av andnöd varje gång en förälder meddelar att en elev är hos tandläkaren är magiskt – och de få gånger det ens går att betala sig till sinnesfrid så är det nog värt det.

Jag återkommer när det över. Men nu vet du vad jag gör på måndagar. Och nu vet du att den här hösten som är bebisens och bokens också är borrens.

Det är spännande tider vi lever i.