Han är så olik mig. På nästan alla sätt. Och inte är han lik Fredrik heller. På nästan något sätt. Han är så väldigt mycket sin egen, vår älskade son.
Dagligen säger eller gör han något som påminner mig om hans egenhet; vem är du? tänker jag då för mig själv. Någon gång har jag tänkt högt och då har han svarat:
– Arvid Karl-Oskar Kass.
Och det får kanske räcka så nu. Mer behöver vi inte veta. Vi älskar honom mer än vi förstår honom och vi hoppas att det ska räcka hela vägen. Att få barn är att få lära känna en helt ny människa på ett väldigt, väldigt intensivt sätt. Att tro att man vet hur den människan ska bli bara för att man vet hur delarna hen är uppbyggd av ser ut är att tro helt fel.
Han tog oss med storm när han kom och sedan dess har det stormat på ett annat sätt än det gjorde innan.
Jag hade ingen aning om att stormar kunde liva upp så mycket.
Nästan för lycklig 
Han har egen karta. Den syns på blus och bild .
Lycklig är han som får frågan ” vem är du? ”
Egen karta. Det var vackert sagt. Och så sant sagt.
Vill du nån gång skriva mer om er/hans sömn? Jag har förstått att ni också kämpar med att hitta John Blund och för ett par som lyckats få en underbart pigg fröken så skulle det vara intressant att läsa om era erfarenheter. Alltså hur ni överlever och har överlevt så många år.
Jag ska återkomma till det! Tack för din fråga. Må ni få vila snart!