Klockan är över halv elva och jag borde verkligen borsta mina tänder. Men jag har ingen aning om hur jag ska orka stiga upp ur sängen och släpa mig till badrummet. Jag skulle betala minst nio euro för att ha borstade tänder nu. 

Man kan säga att jag är trött. 

Och egentligen är andra människors trötthet det minst intressanta i världen att läsa om, och ändå skriver jag om det. För det finns inte så mycket annat att säga just nu. Jag är en lärare två dagar före sommarlov, jag tror alla lärare vet exakt hur det känns när tandborstning blir övermäktigt i början av juni.

Ändå älskar jag de här dagarna. Två före sommarlov. Tröttheten varken skrämmer eller rubbar när man vet att man snart får vila. Och just precis nu ligger allt framför, om man med allt menar sommar. Och det gör man i början av juni. 

Jag är (naturligtvis) också för trött för att platta håret. Allt har sin tid.