Stoltast över oss är jag inte när hemmet är städat, barnen på gott humör och maten näringsrik. Stoltast över oss är jag när vi också efter en kväll med raseriutbrott, trotsanfall och bränd havregrynsgröt hittar fram till varandra. Tycker om varandra. Skrattar med varandra. Älskar varandra. På riktigt. Mitt i allt som inte är så polerat som det kunde vara. 

Så är allt så mycket bättre än jag trodde det kunde vara. 

Så är vi så mycket bättre än jag trodde vi kunde vara. 

Stoltast, ja. Men aldrig är jag lika stolt som jag är tacksam. Tänk att just han är just min.