Nej, min man och min svåger går inte omkring i rosa toppar till vardags. Men när de sparkar fotboll i turneringen Pass hiid gör de det.
Och nej, det var varken topparna eller matcherna som gjorde den dagen till en av sommarens bästa. Det var samtalen och skratten. Det var människomöten och maten.
Jag tycker om att mina barn får ha en relation till sina kusiners kusiner. Och till sina kusiners kusiners kusiner.
Mycket kan man säga om Ingrid. Bland annat att hon levererar på bild. De flesta andra barn jag vet ställer upp bara till en viss gräns. Hon gör det alltid. Annat kan man säga om Arvid.
Ja! Ni ser ju! Den här bilden kan mycket väl vara min favoritbild från sommaren. Min ljuva i sin inte lika ljuva lippis.
Och vi då. Min hållning är under all kritik, men jag tycker om att vara nära honom. Det är min bästa plats.
Redan nu oroar jag mig lite för vad som ska hända med min blogg när jag och min syster inte längre lever tillsammans. Hon gör ju minst halva jobbet nu och jag börjar onekligen bli lite bortskämd.
Nästan för lycklig 
Men det är ju perfekt med mer bilder i bloggen när det är sommar och man ändå inte orkar/hinner/ids tänka (eller kanske snarare formulera och skriva ner) lika djupa tankar som annars 🙂 Så har det gått för mig har jag märkt. Jag skriver mindre nu. För man måste ju vara ute och njuta av ljuset, människorna, naturen. Innan det blir höst. Då kan man sen bona in sig igen och formulera klart sånt man börjat tänka på nu. Tror jag.
Och egentligen sätter jag nog mindre tid på att läsa bloggar också under sommaren, inte bara skriva…
Jag tror jag tänker precis som du. Kasten mellan vardag och semester är tvära och bloggen dras med. Formuleringarna och tankarna återkommer säkert när mycket av det som är nu stannar av.