Också idag får bilderna tala. Berätta. Visa. 

  
Vi gjorde stan. Vi som i en högst olämplig grupp för just stan. Även om den här gruppen fungerar bättre nu än någonsin är den inte helt rumsren när vi går i affärer. Det är mest Arvids fel. Han är orimligt mysig. Men orimligt svår i butik. Speciellt om han är påhejad av sin yngsta kusin. 

 Den här ljuva fyller sex år idag. Att vi kunde vara med på hennes födelsedag känns fint. Sådant tar man inte för givet som moster i annat land. 
  
Hon och jag. Älskad syster. Bästa vän. Livsviktig människa. Jag vet att jag har sagt det förr men det är lika sant nu: vi är bra tillsammans. Vi borde vara det oftare.

  
På kvällen blev det kalas. Med fantastiska typer. Nio vuxna. Tio barn.  Under nio. Harmoni och glädje. Och jag är inte ironisk alls. 

Harmonin och glädjen var längre bort när barnen skulle fösas i säng. Vi är bara nästan framme. Men orkar inte riktigt försöka längre.