frågade Nasse en gång. Och Nalle Puh svarade att kärlek inte är något man stavar till utan något man känner. Jag håller med. Lite. För kärlek är ju mycket mer än något man känner, det är i allra högsta grad också något man gör.

Gårdagen går till historien som dagen före dagen före dopparedagen då vi vände upp och ner på hela hushållet för att hitta en biblioteksbok som absolut måste returneras före jul. Och Fredriks letande igår var kärlek. Jag tror knappast att drivkraften var hittelönen på tio euro (speciellt inte med tanke på att vi har en väldigt gemensam ekonomi) utan hans hustrus inre frid. Han letade i köksskåp, bakom och under soffor, på balkongen, i bilen och i badrummet. Och också jag letade lite grann och kände mig mycket grann älskad.

Ibland stavar man till kärlek genom att leta efter ett föremål som är verkligt viktigt för någon annan människa att hitta.

Och ibland stavar livet till rättvisa genom att låta letandets hjälte hitta föremålet till sist.