Han har delat livet med mig i tio år. Vi vaknar tillsammans, somnar tillsammans. Tömmer samma diskmaskin, borstar samma barns tänder. Möts och nöts. Oftast jämt.

Och ändå säger han några minuter före midnatt:
– Jag ska se om det har kommit några nya inlägg på min favoritblogg.

Och med det menar han min blogg. Den här bloggen. Ingen läser den oftare än han. Han är min mesta läsare. Att han är så intresserad av mig. Fortfarande. Stort. Störst.