Jag känner av det. Pirret i alla studenthem just nu. Det är nästan så att jag kan minnas hur spännande och roligt det var när det var min egen tur för tolv år sedan. Nostalgin förde mig till mitt studentdagsalbum. Välkommen med!

Jag för tolv år sedan. Intressant att jag har nästan samma hårfärg som nu, den har ju milt sagt ändrat sig några gånger under åren som gått.

Som andra fick jag ta emot studentmössan av min klassföreståndare Tom. Inte visste eller ens trodde jag då att jag tolv år senare skulle få kröna mina första egna studenter.

Mitt gymnasiegäng. Ja, du ser rätt. Det var bara pojkar.

Och det är inget sådant där falskt ödmjukt och fruktansvärt fånigt om att flickor tenderade att inte tycka om mig. Det var bara det att jag tenderade att tycka väldigt mycket om pojkar.

Min yngsta syster och jag. Samma syster går ut grundskolan imorgon. Hisnande tanke.

På studentmiddag på kvällen.

Den här fantastiska mannen känner du kanske igen! Kanske det största vår årskull i Pedersöre burit med sig. Hittills.

Jag minns tydligt att mina förväntningar inte var så höga men att studentdagen överraskade positivt. Jag minns att resultat och prestationer och poäng betydde noll den där dagen. Alla var vinnare och kungar. Värdefulla och viktiga.

Sådär som det egentligen är alla andra dagar också.

Jag hoppas mina egna, hela skolans och alla andra studenter 2014 får en helt fantastisk morgondag!