Min älskade

Hon bottennappade rejält i fredags och somnade tio före ett. Det är inte rimligt. Och det blir inte mera rimligt av det faktum att hon var pigg och glad hela vägen, levererade som människa. Det var nästan skönt att utsättas för trötthetsutbrott dagen därpå, ett tecken på att tio före ett ändå var lite väl. Man vill ju ogärna ha det som normalläge.

Problem: hon vill inte somna ensam. Och hon har ju alltid gjort det. Nästan alltid nästan gärna. Den biten har i många långa perioder varit det enda som fungerat sömnmässigt, men nu fungerar det plötsligt inte alls. Hon kräver orimliga mängder ljud och ljus och man behöver ju inte vara kärnfysiker för att inse att det är svårt att somna på cirkus.

Vi är lite fast här. Min älskade flicka som inte riktigt kan det här med nattsömn ännu.

Tålamodet tryter stundvis, men jag älskar henne mera än allt. Hon är fest på alla andra sätt, det här är hennes akilleshäl. Alla har vi våra.

Konstaterar jag samtidigt som jag sätter på en barnsaga och tänder ljusstaken i fönstret och säger godnatt. För långt, långt ifrån sista gången denna sketna måndag.

7 reaktioner på ”Min älskade

  1. Som jag brukar säga om vår tvååring: Det är tur att han är söt. För han är ju på alla sätt ljuvlig och mysig och snäll och godhjärtad (älskvärdheten behöver inte ens nämnas, den är självklar) men LURIG är han! En spjuver och hyssmakare av sällan skådat slag! Samt helt olik sin storebror när det kommer till nattning.

    Storebror blir trött, orkar inte stanna uppe särskilt länge fast han får, somnar ensam inom några minuter efter att han lagt huvudet på kudden. Så har det varit sedan han var ett. Lillebror däremot blir överhuvudtaget inte trött utan bara sprallig, festlig och vild när klockan närmar sig sju åtta på kvällen. Kräver sedan att vi sitter hos honom tills han somnat (kommer med diverse Alfons-inspirerade önskemål under tiden, som att han vill dricka, kissa, kakka, äta, läsa, sova i vår säng…) Suuuuck.

    Nu är Ingrid inte två utan fem och jag kan på inget sätt ge några tips om hur ni ska ”tackla” henne, men vi har i alla fall kommit fram till att vi måste vara superstrikta med lillebrors nattningsritualer. Mycket mys och pussar och kramar innan vi säger godnatt, lampan släckt men dörren halvt öppen, sen sitter en förälder utanför dörren (oftast med en bok eller ipad, ehe) och vaktar så att han inte kommer utsmygande (vilket han ändå ofta gör). ”Mamma är här” är en fras jag upprepar tyst och lugnt ifall han ropar på mig, annars säger jag ingenting. Kommer han ut leder jag honom genast tillbaka. Han protesterar alltid. Men vi tycker det funkar ganska bra nu, det tar ca 20-30 min innan han sover. Men om vi (avsiktligt eller oavsiktligt) tummar på striktheten kan det ta 60-90 min. Urk.

    Hoppas och ber att älskade Ingrid-stumpan hittar sin inre sovklocka snart, för den kan ju omöjligt vara inställd så som den är nu. Eller kanske den kan det? Vi är ju så förskräckligt olika vi människor. Jag är ju en sån som funkar väldigt bra med lite sömn, men i längden blir nog jag också en surtant. Tyvärr.

    Kram på er.

  2. Sådan var även vår dotter, klarare sig med otroligt lite sömn och gör det fortfarande. Hon chillade på kvällarna i sin pappas famn (inte honom alltför mycket emot) och gick till sängs samtidigt med oss. Vi helt enkelt bara fann oss i det

    Naturvetare som vi är så skönjde vi i ett tidigt skede en omutlig naturlag här, eller så är denna insikt bara en efterkonstruktion …

  3. Sådan var även vår dotter, klarare sig med otroligt lite sömn och gör det fortfarande. Hon chil lade på kvällarna i sin pappas famn (inte honom alltför mycket emot) och gick till sängs samtidigt med oss. Vi helt enkelt bara fann oss i det

    Naturvetare som vi är så skönjde vi i ett tidigt skede en omutlig naturlag här, eller så är denna insikt bara en efterkonstruktion …

  4. Hej! Känner så igen mig i dethär. Vår 4,5 åring somnade 23:45 i går kväll. Efter att ha blivit nattad kl 20:30. Hon leker för sig själv, prat och går an. Är på hur bra humör som helst. Trots att hon stigit upp kl 7, varit på dagis till kl 15. Där hon sover, enligt överenskommelse, max 30min. Ingen aning vad man ska göra annorlunda! Men skickar över lite ork och tålamod till er. Vet att det behövs!

  5. Det är ju lite osmakligt med förståsigpåare. Så ta det här bara som ödmjuka tankar från en som inte förstår hur Ingrid fungerar. Men jag skulle testa att a) låta henne vara uppe med er tills ni går och lägger er (med löfte om att i så fall ska vara lugn och ganska tyst, ex. läsa på soffan eller följa med det ni gör) eller b) en av er lägger sig tillsammans med henne i er säng då det känns som att det är dags (kanske lite senare än ni vill men tidigare än hon vill) och så ligger ni där i mörker och tystnad (man kan själv lyssna på en podcast) och ser vad som händer.

  6. När vaknar hon på morgonen då? Är hon inte en dagisflicka som åtminstone nån dag i veckan ska dit någorlunda tidigt? Hur långa nätter sover hon ungefär? Jag tror nog att jag skulle slänga in handduken och ligga bredvid henne i sängen tills hon somnar. Men jag känner ju inte er Ingrid, bara mitt eget tålamod (eller brist därpå).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s