Hur mycket jag saknat dem?

Med facit i hand var det inte bra att Fredrik och barnen åkte bort den här veckan. Med facit i hand var det absolut nödvändigt. Jag har läst väldigt väldigt många texter. Jag har skrivit tiotusentals tecken feedback åt mina elever. Utan blanksteg. Jag har skrivit om scener, kontaktat och organiserat julskådespelare och repeterat. Jag har antagligen nog jobbat lika hårt och kanske hårdare någon gång förr. Men jag kan inte minnas när och hur och ens om.

Hur mycket jag har saknat dem, de där tre som är min motvikt, mina bästa? Så väldigt mycket i måndags en liten stund på väg hem. Så väldigt lite sedan då så mycket annat tagit all min tid. Den som inte hinner känna efter saknar inte.

Men så väldigt mycket nu plötsligt när nästan allt det där jag kunde ha drunknat i faktiskt börjar vara gjort. När bara några få texter väntar på mig. Då kommer saknaden.

Så jag fäller en tår. Håller min systers hand. Tittar på bilder och filmklipp. Och tar mig samman. Vet att vi snart är tillsammans igen och att jag aldrig är riktigt mig då jag inte har dem i min närhet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s