Sedan Arvid kom till jorden har Ingrid varit på dagis tre dagar i veckan. Nu på hösten funderade vi på att öka dagisdosen till fyra dagar och Ingrid tyckte det lät bra.

Till en början.

Nu tycker hon inte det mera. För ett par veckor sedan när jag sa något om dagis på fredag protesterade hon.

– Mamma, jag vill inte fara till dagis på fredag. Jag vill inte vara på dagis på fredagar.

– Okej. Varför inte det?

– Det är inte mitt liv.

Det är inte mitt liv.

Fatta vad bra sagt. Det sista argument jag förväntat mig visade sig vara det starkaste jag kunde tänka mig.

Hon är hemma på fredagar igen. Det är hennes liv.