Jag som inte rodnar

Eller som Frida själv säger; Skulle du följa en ful Jesus?

Advertisements

10 thoughts on “Jag som inte rodnar

  1. Jag tycker fruktansvärt mycket om dina tankar om pengar och ansvar. Håller med till 100%. Har funderat så massor på det på sistone. Hur jag verkligen är född med silversked i mun på så många plan och att det nog innebär att jag samtidigt fått ett ansvar som jag alldeles för sällan gör om till handling. Jag förstår inte hur jag lyckas få det att bli så svårt.

    • Jag delar din oförståelse på slutet. Samtidigt vägrar jag tycka att det är okej att jag hanterar mina tillgångar som jag gör. Hellre tänker jag faktiskt att det blev fel och står för det samt ber om förlåtelse, än att jag överslätar med att jag ju nog har rätt att göra precis vad jag vill med mina egna pengar. För jag tror ju inte att det är så. Vem av oss har egentligen rätt till något alls? Är inte allt en nåd? En gåva?

      • Åtminstone har jag svårt att se att jag på något sätt förtjänat att födas in i välfärd. Så jag tar det som en gåva. Och, ja som ren nåd. Samt som ett ansvar. Är helt övertygad om att jag nog använder en stor del av mina pengar fel. Tror att det även kan gälla min tid och saker som är lätt för mig och svårt för någon annan. Detta citat snurrade i min hjärna då jag i våras var i Afrika och såg fattigdom och lidande som drog mitt hjärta i bitar:
        “The roles could have easily been reversed. I wondered how God had chosen me to be born into such luxury when this little girl had been born into such hopelessness.” Katie J Davis
        Det känns som om det inte finns något annat svar på den frågan än att jag fick ett ansvar. Och så jag ber att jag skulle förvalta det ansvaret rätt!

  2. Lyssnar i natten. Äter samtidigt knäckebröd och det krasar så högt så jag blir tvungen att höja din volym. Så här ekade du i kapp med knäckebrödet.
    Du vann helt klart. Knäckebröd och hunger kan vänta.
    Måste lyssna på stoltheten i din röst.
    Den önskar jag att du aldrig mister.
    Klokt om känslorna, hur fel det blir om sanning och känsla blir likvärdiga. (Halu ja tahto är inte samma sak)
    Bra att Frida valde dej. P.S Jag ville höra dej och skrev till Frida då hon frågade efter intressanta personer.
    Glad och nöjd med vad som hördes. Trots envist knäckebröd.

    • Ännu en gång blir jag nästan stum inför en kommentar av dig. Du säger så fina saker och du säger det på ett så fint sätt, du generösa människa i knäckebrödsnatt.

      Stoltheten i rösten. Den känner jag inte av. Ändå verkar den höras. Hur det nu kan komma sig. Väl så. Kanske.

      Tack. Känns litet, när du säger så stort. Men tack säger jag ändå och hoppas att du förstår hur varm jag menar det.

  3. Vad glad jag är att du finns, Amanda! Jag blir alltid lite varm i hjärtat när jag läser dina inlägg. Jag börjar tänka på två ord när jag hör dig; ödmjukhet och stolthet. Fina drag som jag hoppas du får behålla hela livet.

  4. Vilken intressant intervju! Jag hade tänkt att jag skulle fixa lite i köket samtidigt men jag blev sittande framför datorn väldigt aktivt lyssnande. Väldigt mycket tänkvärt, och viktigt. Storkram!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s