Så såg Ingrid för första gången Arvids begränsningar.
– Mamma, jag tycker det är lite lite lite roligare att leka med Umeå-kusinerna (tre flickor på 5,3 och 2) än med Arvid, säger hon försiktigt.
Hela hennes väsen andas osäkerhet och någon slags skuld, utstrålar hennes tvivel på att hon får tycka så, känna så, säga så.
Jag övertygar henne om att hon får tycka så och att det är helt förståeligt. Och hon blir märkbart lättad, andas och nästan pustar ut. Vi diskuterar alla de roliga lekar man kan leka med kusinerna. Lekar som Arvid förvisso också deltar i, men på ett mindre initiativtagande och mera förutsägbart sätt.
– Umeå-kusinerna är lite roligare att leka med. Arvid är inte så rolig. Men han är så fin, sammanfattar Ingrid och pussar sin bror på pannan.

Bilden har ingenting med texten att göra. Men så här mysiga var Ingrid och Dockis när de såg på buu-klubben tillsammans tidigare idag.