Och lika plötsligt var vi hemma igen. Och sa  till varandra att det är absurt att tänka att vi faktiskt åkte iväg först igår på morgonen. Att vi varit borta bara en natt. Tiden går långsamt när man lever långsamt.

Den sista människa jag pratade med i Tallinn var den bästa tänkbara ambassadör för alla serviceanställda, en sådan där som får varje kund att känna sig som den viktigaste på hela veckan. Den första jag pratade i Helsingfors gav mig någon slags tillsägelse för att jag använde fel preposition när jag formulerade en fråga på finska.

Det är skönt att vara hemma.