Jag läser inte längre Kallifatides. Inte för att jag tröttnade utan för att boken tog slut. De sista 80 sidorna läste jag idag på en bänk utanför kassorna vid Stockmanns deli. Jag tyckte nog på många sätt om, samtidigt kunde jag nästan höra hur de flesta av mina elever skulle recensera den med bland annat orden ”det händer ingenting”. För en hel del unga läsare verkar en bra bok alltid vara detsamma som en händelserik bok. Och tvärtom.