Min allra största dröm är att jag ska få hitta min plats och verkligen känna att jag har gjort det. Min tro är att alla har en uppgift, att vi är placerade på ett visst ställe, med vissa gåvor och vissa människor för att fylla en viss funktion. Jag tror vi kan välja många olika vägar och att de flesta av dem kan bli bra, men jag tror att det finns en A-plan. Och min största dröm är att hitta den där A-planen och uppfylla den.

Jag drömmer om att se människor i min omgivning bli helare och friare. Jag drömmer om att få fortsätta vara så lycklig som jag är nu. Jag drömmer om att någon gång igen kunna gå på kvällspromenader med Fredrik klockan halv tio en tisdag. Jag drömmer om att få se Ingrid växa upp och bli hela den kvinna hon har potential att bli. Jag drömmer om att kunna tala finska nästan som en infödd. Jag drömmer om hela nätter men måste erkänna att den drömmen krymper i desperation hela tiden eftersom det går åt rätt håll och eftersom jag har märkt att man klarar det mesta förvånansvärt bra också utan att sova. Jag drömmer om att någon gång få no närmare mina systrar. Jag drömmer om ett gästrum, det kan hända att det är den innerligaste drömmen av de konkreta. Jag drömmer om att någon gång få skriva och ge ut en bok. Jag drömmer om att leva närmare Gud och se mera av vem han är. Jag drömmer om att bli världens bästa lärare och blir mera och mera medveten om vad jag måste jobba med för att nå det målet. Jag drömmer samtidigt om spännande journalistiska utmaningar, kanske lite för att det är sexigare med media än med skolvärld men allra mest för att jag får göra mycket av det som jag tycker allra bäst om när jag får vara journalist.   Jag drömmer om att kunna springa tio kilometer, förresten drömmer jag först om att kunna springa fem. Jag drömmer om att unna ännu flera ännu mera. Jag drömmer om att bli en lite större människa som är lite mera kärleksfull och nådig och lite mera ödmjuk. Jag drömmer om att bli bättre på att tro, hoppas och älska. Det är kanske just dessa tre som livet egentligen handlar om.