Min goda vän i torsdags:
– Alltså skämtar du på bloggen om ditt springande? Springer du faktiskt bara lite på två kilometer?
– Jo.
Min goda mor i fredags:
– Springer du faktiskt nästan tre kilometer? Det är ju jättelångt!
– Jo!
(Här hade jag tänkt skriva att jag i dag slog nytt rekord och sprang över tre kilometer. Men det blev inte så. Jag skyller på snömängden.)
Nästan för lycklig 
http://www.hbl.fi/text/inrikes/2010/12/11/w55778.phpDin studerande granne har fått konkurrenter, billigare sådana! Jag tror ärligt att dessa unga män får större framgång.
Det var faktiskt förmånligt!! Men fortfarande inte ett pris jag skulle betala. Tror jag.
Din vän är en tönt!
Verkligen inte! Din vilja att försvara mitt springande är rörande!
det är ju relativt, jag har t.ex. har aldrig sprungit ens i närheten av 2 km i hela mitt liv… 🙂 så nog är det ganska långt nog!
Själv är jag faktiskt ganska stolt. Jag har alltid varit dålig på att springa, så också små steg känns stora. Min goda vän sa förresten i dag att det är längre än hon skulle klara av att springa.