Efter några oroliga nätter i Karis kan jag rista det i sten: Ingrid kan inte sova i samma rum som sina föräldrar. Men i lika hård sten kan jag rista ett annat budskap: Ingrid kan sova i sitt eget rum. Sedan halv åtta i går på kvällen har vi inte hört ett pip. I lyckoruset efter att själv ha fått sova nio långa sköna timmar utan uppvak bjuder jag på bilder av min kämpe i trendiga tvärränder. Så söt att även en härdad kvinna baxnar.