Med svärmors gräddiga och syndigt goda (ett uttryck jag ogillar) laxsoppa i magen befinner vi oss i bil på väg hem. Hem. Hem. Hem. Vi har högläsning, yoghurtrussin och Astrid Lindgren-cd. Det går ingen nöd. Ingen nöd alls. Efter så här lång tid borta minns jag inte hur mitt hem känns eller hur mitt jobb känns eller hur min närbutik känns. Men jag tror det känns bra.