I dag har jag all rätt att vara nostalgisk. Min förstfödda fyller nämligen ett och ett halvt år. Alla som tror att sådant inte behöver uppmärksammas och firas har helt fel. Det här är en dag av fest. Inte en dag med presenter och ballonger och annat tjafs (som om jag verkligen skulle tycka att sådant är tjafs), men en dag av stor glädje och förundran och tacksamhet! Hurra för världens allra bästa Ingrid!

Dagen till ära bjuder jag på en före-bild och ett par bilder från de allra första levnadsdagarna.

Några veckor före hon föddes var det redan så varmt att man kunde ha picknick på baksidan av huset. Det här är ett av få foton på mig som höggravid kvinna.

Ingrids första levnadsdag. Hon utstrålar vishet.

Hon sov en hel del i början. I vita vantar som BB förtjänstfullt försåg henne med. Familjerum regerar. Vi fick stanna hur länge vi ville och det kändes på alla sätt lyxigt.

Titta, hon är solbränd! Jag tycker det är magiskt att hon är brunare än jag när hon just tillbringat nio månader minst sagt inomhus och aldrig varit utomhus. Alltså, magiskt. En annan magisk sak är att det lite småmörka flickebarn som myser med mig här på bilden i dag är något av det ljusaste som världen skådat.

Mest magiskt av allt är ändå att just jag fick bli mamma till det roligaste, charmigaste och festligaste barn som finns. Det är ett sant privilegium och värt att fira alla dagar. Men denna dag lite mera än vanligt. Hurra för oss!