Jag trodde jag var en humörsmänniska tills jag lärde känna min dotter. Samtliga bilder nedan är tagna inom loppet av en ödmjuk ynka minut.

Jag är just så obrydd som jag ser ut. Gnäll och gråt biter inte på mig mera i dag. Speciellt inte när humöret kastar så häftigt att ingen människa kan hänga med. Jag börjar vara härdad nu. Snart är det eftermiddagsvila. Jag känner starkt att livet kommer att återvända till oss båda efter en välbehövlig sovstund.