Sådana här dagar är tålamodsprövande som få. Innedagar. Motvilliga innedagar. Jag var visserligen en sväng till jobbet i morse, men livet utanför vår lägenhet känns så avlägset att jag inte för mitt liv kan begripa att det faktiskt var i dag. Efter ett kort läkarbesök på förmiddagen (nej för öroninfektion, bihålebesvär och halsproblem – ja för besvärliga förkylningar i plural) har jag vetat min plats: hemmet. Väggarna faller över mig. Jag längtar ut och börjar snart internethandla biljetter till musikalföreställningar och julkonserter bara för att få känna av hur det var att kunna röra sig och göra saker. Sjukdom suger. Vårt barn är mera sovande än vaket. Hon dricker ibland. Äter dåligt. Orkar ingenting. Inte ens prata eller svara på frågor. Inte ens kräva läsning. Nå. Vi vet ju vad vi gör i morgon. Om vi säger så.