Lucka 19 – Berätta om en vän som bor långt borta

När jag gjorde den här julkalendern för elva år sedan (när folk ännu gjorde bloggkalendrar) skrev jag att många viktiga bodde långt borta. Det är fortfarande sant. Men nu är det ganska långt andra viktiga som bor långt borta. Eller så är det jag själv som bor långt borta.

Att inte få ha alla viktiga nära är oundvikligt. Har man glädjen att ha många viktiga i livet har man också sorgen att ha en del viktiga långt borta. Jag föredrar ändå det. Alla gånger föredrar jag det. Alla gånger.

Men i den bästa av världar skulle de finnas här nära. Allihopa.

Lucka 17 – Berätta om hur en perfekt dag ser ut för dig

En perfekt dag är en dag när alla jag älskar finns och mår bra.

Också en sådan dag innehåller frustration, irritation, att någon klagar på maten, att någon klagar på att någon annan sitter för nära i bilen, att någon inte vill läggdags när jag både vill och behöver läggdags… Men på något sätt är det ändå en perfekt dag. Jag vet det mer och mer hela tiden. Jag tar en sådan dag mindre och mindre för given hela tiden.

Men utöver det? En perfekt ledig dag? Att få vakna av mig själv. Pigg. Helst först av alla. Att få äta långsam frukost med stor temugg. Att få springa eller träna på förmiddagen. Att få läsa mycket. Att få träffa vänner. Att få kvällsmysa med Fredrik. Att hinna vara, känna, tänka, leva.

En perfekt jobbdag? Att jag kommer iväg hemifrån i så god tid att det inte blir det minsta spännande ens om jag inte hittar parkeringsplats på någon av de första gatorna. Att få lyssna på ljudbok i bilen. Att få hålla en lektion som blir ungefär som jag hade hoppats eller ännu bättre. Att få skratta med studerande. Att få se när ett ljus går upp. Att få prata lite mer med någon av de fina unga som finns i mina klassrum. Att få en hyfsat god skollunch – jag är inte knusslig. Att få prata och skratta med värdefulla kolleger. Att få en riktigt bra idé när jag planerar kommande lektioner. Att få vara klar och pigg i tanken när jag läser studerandetexter. Att få känna att det är just precis här jag finns allra helst just precis nu. Men just det där sista händer faktiskt alla jobbdagar, också helt icke-perfekta sådana.

Lucka 16 – Berätta om hur du var när du var liten

Jag var ett barn som aldrig kände mig helt trygg i mina sociala relationer. Trygg var jag med mina småsystrar och deras kompisar, annars var jag ganska osäker.

Jag var ett barn som lekte massor. Vi lekte Fröken Sverige, Sikta mot stjärnorna och dagis. Allra mest lekte vi The Sound of Music.

Jag var ett barn som styrde upp teaterföreställningar som jag och småsystrarna och deras kompisar visade upp för grannar. Jag var ett barn som tyckte att man kunde lussa året runt och som därför introducerade vår-cia, sommar-cia och höst-cia och skrev om luciasången enligt rådande årstid.

Jag var ett barn som läste jättejättejättemycket och skrev nästan lika mycket. Jag är så otroligt glad över det och har ju egentligen aldrig slutat. Jag var också ett barn som ordnade skidmärken som mina småsystrar och deras kompisar kunde ta. Lite som simmärken, men för skidor och utan Folkhälsans hjälp.

Jag var ett barn med stor fantasi. Som aldrig hade tråkigt utan som hittade på och gjorde och skapade. Jag är glad att jag fick vara ett sådant barn.

Lucka 15 – Berätta om en av dina favoritböcker

Det är ju nästan som att be mig berätta om ett av mina favoritbarn. Men om jag verkligen måste så säger jag Björnstad av Fredrik Backman. Den boken älskade jag. Och när jag läste den igen typ sju år senare var jag fundersam. Är den faktiskt lika bra som jag mindes?

Den är ännu bättre, konstaterade jag när tårarna rann. Jag är nästan lite avundsjuk på dig som inte ännu har läst den. Du har något underbart framför dig.

Dessutom läser jag precis allt som Karin Collins, Karin Erlandsson, Ulrika Hansson, Ellen Strömberg och Maria Turtschaninoff skriver. Jag har en thing för kvinnliga, finlandssvenska författare. Och Kaj Korkea-aho. Inte en enda av hans böcker blir oläst.

Och Tomas Sjödin. Han har för alltid en unik plats i mitt läsarhjärta.

Lucka 14 – Berätta om ett fotografi som någon annan tagit på dig

Här tänkte jag bjuda på en bild ni aldrig sett förr. Lättare sagt än gjort med tanke på att jag publicerar någon slags bild här nästan varje dag.

Men så kom jag på en bild som jag hittills låtit världen vara utan. Jag tror det går att leva ett rikt och meningsfullt liv också utan den, men här kommer den i alla fall. Den bild som jag kallar Skrevbild på Alisson Becker och Amanda Audas-Kass.

Vi var i Liverpool. På rundtur på Anfield. Där fanns en vägg med bilder på spelare och de äldre barnen ville fotas vid väggen. Sedan ville det yngsta barnet ta en bild på mig vid väggen. Jag hade ingen större tilltro till att bilden skulle uppvisa någon nämnvärd kvalitet, men Hilde led verkligen under rundturen (”Det här är den värsta dagen i mitt liv” ropade hon vid ett tillfälle den dagen) och jag kände att jag måste ställa upp. Alltså ställer jag mig bredvid Alisson och Hilde tar bilden. Ni vet den där skammen. När andra turister står och tittar på när man själv blir fotad. När andra turisters barn står i kö för att få bli fotade där man själv blir fotad. Den skammen. Och för det här slutresultatet. Ni får det igen.

Hur mycket jag älskar Hilde och/eller någon slags frid på rundturer? Så här mycket. Åtminstone så här mycket.

Lucka 13 – Berätta om din favoritsak i ditt hem

Min favoritsak i mitt hem är inte en sak. Jag är för ointresserad av städning och alldeles för ointresserad av inredning för att jag ska ha favorisaker i mitt hem. Visst tycker jag om vår soffa, våra tapeter i vardagsrummet och våra muminmuggar – men det är inte favoritsaker.

Min favoritsak i mitt hem är att människor vill vara här. Att vi har vänner som vi med glädje bjuder in också när vi inte har hunnit städa. Att barnens har kompisar här så gott som dagligen. Att vi imorgon ska få klä julgranen tillsammans med Ingrids kompisar. Det är min favoritsak. Att vårt hem inte finns till bara för oss själva.

Vi lånade ut vårt hem en sommar för några år sedan till en av våra första Helsingfors-konfirmander – en helt ljuvlig kvinna som jag skrev med senast idag. Hon sa efteråt att vårt hem doftar helig ande. Om det är sant så är nog det min favoritsak i vårt hem. Det är i sanning den finaste komplimang vårt hem kan få. Troligtvis den finaste komplimang något hem kan få.

Det här både är och inte är en bild på vårt hem. Ibland är vi glädjande nog så många här att någon måste bo i husvagn. Älskar det. Bara tokälskar det.

Lucka 12 – Berätta om någon som du saknar

Jag har tre systrar. Jag har tre systrar i Sverige. Jag saknar dem så fort jag bara känner efter.

De är alla tre helt fantastiska. Jag kan inte riktigt förstå att också jag hör ihop med dem. Varje gång någon undrar om någon av dem är min syster är jag helt orimligt stolt över att få säga ja. Och ännu mera orimligt glad över att få säga ja.

Systrarna och jag för några jular sedan.

Lucka 11 – Berätta om hur dina framtidsdrömmar ser ut

Det fanns en tid när min högsta framtidsdröm var att bli världskänd skådespelare och gifta mig med David Beckman. På något märkligt sätt känns den tiden både lättare och svårare än den tid som är nu.

Nu drömmer jag om helt andra saker. På något märkligt sätt känns de sakerna både större och mindre än de saker jag drömde om då.

Jag drömmer om att bli modigare och mer generös och ännu mer tillitsfull. Jag drömmer om att bli mer villig att göra uppoffringar för andra. Jag drömmer om att få vara en människa som får människor omkring mig att må bra.

Inga drömmar är större än de.

Andra framtidsdrömmar rör sig på andra nivåer, men ska väl också nämnas. Så här kommer mindre viktiga drömmar. Som ändå är drömmar.

Jag drömmer om att någon gång ha ett gästrum. Jag drömmer om att kunna åldras och ha frid med det. Jag drömmer om att bry mig mera om det som är verkligt viktigt och mindre om allt det där som inte spelar någon roll alls egentligen. Jag drömmer om att få fortsätta vara lika glad och trygg i Fredrik som jag är nu. Fast det är nog egentligen en av de där största drömmarna.

Jag drömmer om att någon gång få ett fast jobb som jag skulle älska lika mycket som mitt förra fasta jobb och mitt nuvarande ofasta. Eller ens hälften så mycket – det skulle faktiskt räcka.

Jag drömmer om att klara av ett helt år utan att köpa ett enda klädesplagg. Är det 2023 som blir det året? Är det sjunde gången gillt?

Jag drömmer om att någon gång kunna göra ens en enda pull-up.