Sak som gör mig underhållen: att Ingrid suckar tungt, nästan himlar med ögonen och säger så här med lugn och saklig ton efter att dockan velat kissa efter läggdags:

– Jag blir lite arg på dockan när hon säger att hon ska kissa.

 

Hon är så rolig.

Sak som gör mig lite ledsen: att Ingrid varje kväll efter läggdags kommer upp och kissar en gång.

 

Sak som gör mig mycket ledsen: att Ingrids docka varje kväll efter läggdags också kommer upp och kissar en gång. Visserligen samtidigt som sin ägare, men det känns ledsamt att dockan också ska ha av och på både blöja och nattlinne. ńr det så här det är att ha tvillingar?

Om man skulle vara mera levande ju mera man gjorde skulle jag pulsera av liv just nu. Dessvärre är det ju lite tvärtom. Jag känner mig mest av allt som en disktrasa.

Men jag måste ändå erkänna att disktrasetillvaron är oförskämt dräglig. Jag fungerar bättre än jag borde. Kanske till och med bättre än jag förtjänar. Ja, antagligen är det just precis så.

Jag har äntligen blivit ”en sådan som kan springa tre kilometer”. Hurrarop och applåder välkomnas.

Jag har äntligen blivit ”en sådan som kan springa tre kilometer”. Hurrarop och applåder välkomnas.

Jag ogillar klichèer och att säga att man inte ångrar någonting är väl nog närmast en klichè. Det kan ju omöjligt vara sant. Alla människor med ens lite självkritik och reflektionsförmåga måste ju ångra saker.

 

Samtidigt förstår jag tanken bakom det där något slentrianmässiga uttrycket. Och den tanken tror jag att jag kan skriva under. Och om det är den tanken man menar med att inte ångra någonting så gör jag nog inte det.

 

Jag ger några exempel på saker jag eventuellt kunde och kanske enligt en del rentav borde ångra:

– att jag gjorde det för lätt för mig själv i gymnasiet

– att jag inte altid gjorde mitt bästa under studietiden

– att jag studerade riktigt, riktigt snabbt

– att jag gifte mig när jag var väldigt ung

– att jag inte var mammaledig längre än jag var

– att jag inte var ledig i somras utan sommarjobbade hela tiden och inte fick vara ledig

 

Jag ångrar ingenting av det där. ńven om det har hänt att folk sagt att jag kommer att göra det. Hittills har det inte hänt. Visst har det varit tufft ibland och jag har stundvis ifrågasatt mina egna val men när jag ser tillbaka i backspegeln har jag alltid sett samma sak; den väg jag skulle välja igen och igen.

 

Däremot ångrar jag naturligtvis en massa saker som jag har sagt och gjort. Jag ångrar skitprat, jag ångrar fördömanden, jag ångrar att jag i stundens hetta förminskat andra för att själv framstå som bättre. Jag ångrar att jag sårat och skadat när jag borde ha helat och byggt upp. Jag ångrar att jag lagt mig själv främst på ett onödigt sätt. Där känner jag bara ånger. Och en liten förhoppning om att jag kan lära av mina misstag och växa till det bättre.

Jag ogillar klichèer och att säga att man inte ångrar någonting är väl nog närmast en klichè. Det kan ju omöjligt vara sant. Alla människor med ens lite självkritik och reflektionsförmåga måste ju ångra saker.

 

Samtidigt förstår jag tanken bakom det där något slentrianmässiga uttrycket. Och den tanken tror jag att jag kan skriva under. Och om det är den tanken man menar med att inte ångra någonting så gör jag nog inte det.

 

Jag ger några exempel på saker jag eventuellt kunde och kanske enligt en del rentav borde ångra:

– att jag gjorde det för lätt för mig själv i gymnasiet

– att jag inte altid gjorde mitt bästa under studietiden

– att jag studerade riktigt, riktigt snabbt

– att jag gifte mig när jag var väldigt ung

– att jag inte var mammaledig längre än jag var

– att jag inte var ledig i somras utan sommarjobbade hela tiden och inte fick vara ledig

 

Jag ångrar ingenting av det där. ńven om det har hänt att folk sagt att jag kommer att göra det. Hittills har det inte hänt. Visst har det varit tufft ibland och jag har stundvis ifrågasatt mina egna val men när jag ser tillbaka i backspegeln har jag alltid sett samma sak; den väg jag skulle välja igen och igen.

 

Däremot ångrar jag naturligtvis en massa saker som jag har sagt och gjort. Jag ångrar skitprat, jag ångrar fördömanden, jag ångrar att jag i stundens hetta förminskat andra för att själv framstå som bättre. Jag ångrar att jag sårat och skadat när jag borde ha helat och byggt upp. Jag ångrar att jag lagt mig själv främst på ett onödigt sätt. Där känner jag bara ånger. Och en liten förhoppning om att jag kan lära av mina misstag och växa till det bättre.

Den här boken gjorde inte så mycket. Jag log brett stundvis och imponerades av en del formuleringar, men jag ser absolut inte på världen eller ens på enskilda fenomen med nya ögon. Helt okej.

Den här boken gjorde inte så mycket. Jag log brett stundvis och imponerades av en del formuleringar, men jag ser absolut inte på världen eller ens på enskilda fenomen med nya ögon. Helt okej.

Hur innerligt kan man se fram emot ett frissabesök utan att vara patetisk? Inte vet jag var gränsen går, men jag är övertygad om att jag har passerat den med råge.