Varför, varför, varför blir det bråttom nu? Det är ju inte så att julen kommer oväntat eller så att man inte riktigt kommer ihåg exakt när den kommer. Så alltså. Varför?

Och samtidigt frågar jag mig om man alls vet vad julstress är före man blir riktigt vuxen (alltså lagar julmat).

Varför, varför, varför blir det bråttom nu? Det är ju inte så att julen kommer oväntat eller så att man inte riktigt kommer ihåg exakt när den kommer. Så alltså. Varför?

Och samtidigt frågar jag mig om man alls vet vad julstress är före man blir riktigt vuxen (alltså lagar julmat).

Det känns som om man inte borde blogga när det enda man egentligen har att säga är att det är så mycket och så intensivt och så bråttom just nu. Och så mycket snö.

Jag har en konstig spellista, tänkte jag ikväll när jag märkte att jag sprang till Satumaa. Men det har sin förklaring och sitt skäl.

 

Den uppmärksamma märkte hur smidigt jag ovan kunde berätta att jag sprungit i det här skräpvädret utan att säga bara det. Dessutom slog jag nytt rekord. För tredje gången den här veckan.

Jag har en konstig spellista, tänkte jag ikväll när jag märkte att jag sprang till Satumaa. Men det har sin förklaring och sitt skäl.

 

Den uppmärksamma märkte hur smidigt jag ovan kunde berätta att jag sprungit i det här skräpvädret utan att säga bara det. Dessutom slog jag nytt rekord. För tredje gången den här veckan.

Halva tiden kallar Ingrid mig Jofes (det vi andra kallar Josef) och då ska jag vara elev i hennes skola. Under en lektion i pusselbygge i dag funderade jag på färger. Jag kom till den här frågan före jag fastnade:

Varför är röd + vit = rosa när blå + vit = ljusblå? Varför får den ena färgen ett helt eget namn då den andra bara får en gammal färg + ljus?

Det är tungt att gå i skola. Men min lärare är väldigt mysig.

Definitionen på verbet avbryta måste vara ”det som Amanda gjorde med den där 30-dagars-blogglistan”. Jag tog bara en konstpaus. Min ambitiösa tanke är att jag i dag ska lista ikapp och skriva samtliga tre inlägg som jag slarvat med. Vi börjar.

 

Den här månaden kommer jag att minnas som decembermånaden då jag jobbade huvudlöst mycket. Dagarna på jobbet har blivit långa och kvällarna hemma har blivit korta. Fredrik har dragit ett hästlass hemma och Ingrid är pappas flicka mera än någonsin förr.

 

Jag kommer också att komma ihåg att vi fick sova så väldigt mycket bättre än förra december och december före det. Att tända adventsljus utan att nästan somna samtidigt är en skön känsla.

 

Jag kommer också att minnas mitt ödmjuka men tappra springande, första julmånaden i det första helt egna hemmet och snömängden. Och att Ingrid levde i sin luciaklänning från och med luciadagen.

 

Och tröttheten. Trots att jag fungerar ganska bra och får sova relativt gott så känner jag av en trötthet som nog är relaterad till att jag inte haft en vecka ledig sedan sportlovet. Det här jullovet kommer nästan löjligt lägligt. Tre dagar kvar. Två och en halv. Sedan blir det lov och vila.

 

Definitionen på verbet avbryta måste vara ”det som Amanda gjorde med den där 30-dagars-blogglistan”. Jag tog bara en konstpaus. Min ambitiösa tanke är att jag i dag ska lista ikapp och skriva samtliga tre inlägg som jag slarvat med. Vi börjar.

 

Den här månaden kommer jag att minnas som decembermånaden då jag jobbade huvudlöst mycket. Dagarna på jobbet har blivit långa och kvällarna hemma har blivit korta. Fredrik har dragit ett hästlass hemma och Ingrid är pappas flicka mera än någonsin förr.

 

Jag kommer också att komma ihåg att vi fick sova så väldigt mycket bättre än förra december och december före det. Att tända adventsljus utan att nästan somna samtidigt är en skön känsla.

 

Jag kommer också att minnas mitt ödmjuka men tappra springande, första julmånaden i det första helt egna hemmet och snömängden. Och att Ingrid levde i sin luciaklänning från och med luciadagen.

 

Och tröttheten. Trots att jag fungerar ganska bra och får sova relativt gott så känner jag av en trötthet som nog är relaterad till att jag inte haft en vecka ledig sedan sportlovet. Det här jullovet kommer nästan löjligt lägligt. Tre dagar kvar. Två och en halv. Sedan blir det lov och vila.

 

Jag och Ingrid har lussat på skype, men hon sjöng inte med så jag fick dra ett orimligt tungt lass. Jag har påbörjat men absolut inte avslutat århundradets jobbigaste projekt – att reda upp garderoben. Jag har klottat ner hela mikron med tonfisk.

 

På något sätt känns det här som en halvtaskig start på en dag.

För att fira den helg som började halv fem idag slängde jag ihop en pannkaka enligt systers recept. Det blev löjligt gott. Bilden gör ingen rättvisa.