I natt var vi vakna mellan ett och tre. När vi märkte att det skulle bli en sådan natt tänkte jag så här för mig själv:

Jag undrar varför hon krånglar nu. Är det bara för att jag verkligen behöver sova i natt eller finns det också andra orsaker?

Jag hann bara tänka tanken innan jag slog mig själv på fingrarna (inte bokstavligt). Sådan där självömkande typiskt-attityd äcklar mig. Med en sådan attityd behöver man varken fiender eller motgångar. Man är som ett enda stort krokben för sig själv.

Jag tror förresten att det finns orsaker. Hosta och nybliven blöjfrihet nattetid, till exempel.

Jag fick en förfrågan om att ge år 2010 i bild. Jag måste erkänna att min kamera fick vila oförskämt mycket under året som gick, men på facebook finns ändå en del bilder som bevisar att jag fastnat på bild. Dem får ni se nu.

 

 

Vi firade första maj på samma sätt och samma plats som Helsingforsfinlandssvenskar bör och gör. Tommy Mikkonen fotade.

 

 

Vi reste till Sheffield i England och lärde oss ännu mera om församlingsarbete. Och ännu mera om varandra. På slutet av resan lekte vi mest Toffis Angels.

 

 

Det fantastiska Sheffield-gänget. Med dem reser jag vart som helst när som helst.

 

 

I juni gick jag på bröllop med bland annat min bästis.

 

 

I juli var vi på skriftskolläger med tonåringar i världsklass.

 

 

Jag förstörde konfirmandernas fotosessioner på mitt världsklass-sätt.

 

 

I juli var vi också på sommarläger i det som åtminstone varit landets olyckligaste stad. Ingrid hängde helst med sin Benji. Juliana Enfors fotade.

 

 

På förhösten var det konfirmation. Jag hade silverskor och var ännu längre än vanligt.

 

 

I oktober flyttade vi in i vår första alldeles egna lägenhet. Vi fick hjälp av bland annat de underbara tonårsflickor som också denna tisdagskväll har värmt vårt hus, ätit upp våra bullar och druckit upp vår saft.

 

 

Sedan var jag församlingsvalskandidat. Och den som följt med under hösten vet redan att jag tycker att jag ser mera ut som en luciakandidat. På gott och ont.

 

 

Vi hade också en liten återträff med några av konfirmanderna från förra året. Det var hysteriskt roligt. (Alltså, vilken självdistans har inte jag som frivilligt publicerar den här bilden?)

 

 

Och i december var det bloggala. Jag fick träffa den finlandssvenska bloggvärldens mest sprudlande själ som dessutom är härligt vacker och bekväm. Kärleken fotade.

 

Det var mitt 2010 i facebook-bilder. Ibland känns det onekligen som om bilder säger så lite. Tusen ord? Nja. Ibland är det ju inte alls så.

 

Vi har i går äntligen köpt en ny usb-kabel och äntligen kan bilder från vår kamera bosätta sig i datorn. Därmed kan jag äntligen ge er vår jul i en bild.

 

 

Ett säkert bevis på att du är självlockig är att du får mest beröm för ditt hår de gånger du satsat minst på det. Och tvärtom.

Ett säkert bevis på att du är självlockig är att du får mest beröm för ditt hår de gånger du satsat minst på det. Och tvärtom.

Och så kom tisdagen, dagen som består av för många olika delar:

– för tidig väckning
– jobb
– lunchhäng med syster
– jobb
– köra syster och systerdotter till flygplats
– springa
– få kvällsbesök

För stunden känns det ändå mycket bra. Men så är det ju lunchhäng just nu och det var väl ingen som trodde att den delen skulle fälla mig.

En av mina bästa gymnasiekompisar var hos oss ikväll tillsammans med sin superestet till hustru. Jag ställde några inredningsrelaterade frågor (finns oroväckande många sådana med tanke på hur länge vi bebott vårt hem) och jag kommer att följa hennes råd till punkt och pricka. Det förtroende jag har för min egen smak är lika med noll i jämförelse med det förtroende jag har för hennes.

SÅ fina är de båda två.

En av mina bästa gymnasiekompisar var hos oss ikväll tillsammans med sin superestet till hustru. Jag ställde några inredningsrelaterade frågor (finns oroväckande många sådana med tanke på hur länge vi bebott vårt hem) och jag kommer att följa hennes råd till punkt och pricka. Det förtroende jag har för min egen smak är lika med noll i jämförelse med det förtroende jag har för hennes.

SÅ fina är de båda två.

Efter flera år av övertalning gick Fredrik med på att luncha på rax. Jag var sååå rädd att han skulle bli besviken och har inte vågat fråga vad han tyckte. När han klottade kinuskisås på skjortan och när han tappade sin kniv på golvet satt jag på nålar.

Efter flera år av övertalning gick Fredrik med på att luncha på rax. Jag var sååå rädd att han skulle bli besviken och har inte vågat fråga vad han tyckte. När han klottade kinuskisås på skjortan och när han tappade sin kniv på golvet satt jag på nålar.