Om Hilde själv får välja somnar hon med en förälder bredvid sig i sängen. Jag skulle ha fått spader om någon av de andra hade krävt sådan service som åttaåring, men jag är märkligt okej med att ligga bredvid henne i sängen en stund innan hon somnar.

Det är väl en av välsignelserna med att vara familjens minsting; att föräldrarna vet att inget varar för evigt och därför kan ha frid med det mesta.

Så här ligger jag. Ikväll igen. Lyssnar på Hildes ljudbok. Spelar lite candy crush. Bloggar. Varvar ner och tänker att det här är vila. Läser bloggruppens senaste meddelanden. Hör hur Hildes andning blir tyngre. Tänker att det kommer dagar – de flesta faktiskt – när hon vill somna utan mig. Så de dagar hon vill ha mig här kan jag vara det.