De av våra barn som inte ännu insett det klädsamma i att säga att de älskar båda sina föräldrar lika mycket rankar alltid Fredrik högst. Och här använder jag ordet alltid i dess mest bokstavliga betydelse. Jag har inte en chans.

När vi åt frukost en dag i veckan fick Fredrik igen en gång välförtjänt god feedback. (Låter jag bitter? Jag är inte.) Arvid hade ett enda konkret förbättringsförslag.

– Du skulle kunna vara lite mer som Duplantis.

Inte är det synd om Arvid. 11 år, hyfsat nypermanentad och med sommarlov. Friidrotts-EM sena kvällar först. Sedan en enda pausdag och nu fotbolls-EM. Och en pappa vars enda akilleshäl är att han inte innehar speciellt många världsrekord i stavhopp.