Jag är inte Pedersörebo, men jag var ju det under några verkligt avgörande år i mitt liv. Så det är klart jag följer med.

Så det är klart att jag vet att 300 elever i Sursik protesterade mot att prideflaggan skulle hissas utanför deras skola. Och det är klart att jag vet att flaggan blev stulen inom en timme efter att den hissades utanför kommungården.

Och det är klart att hjärtat brister. För det gör så många så illa. Jag tänker att det egentligen finns bara förlorare inblandade i det här. Jag utgår – säkert naivt men väldigt ihärdigt – från att ingen vill illa. Men nu blev det illa.

Vi människor tycker ofrånkomligen olika i många frågor. Men också när vi är helt övertygade om att vi själva har rätt åsikt så måste vi fundera på om vi verkligen gör rätt och kärleksfullt med den åsikt vi har.

Jag vet inte alltid vad som är rätt och kärleksfullt. Kanske ganska sällan, faktiskt. Men jag tror mig verkligen veta en sak: att stjäla en prideflagga är inte att göra rätt och kärleksfullt.