Det är ganska exakt två år sedan jag träffade henne första gången. På ett möte via skärm. Hon och jag skulle bli kolleger några månader senare, läsåret 2022-2023.

Jag kände direkt på det där skärmmötet att hon var ljuvlig. Jag kände rätt. Under vårt första (och hittills enda) (och kanske för alltid enda) läsår i samma skola hängde vi en del. Och av allt gott det året gav mig är hon något av det absolut godaste.

Jag är så glad att hon finns kvar i mitt liv. Att vår relation överlevde mitt skolbyte. Och jag är så glad att den skola som var vår gemensamma då förstod att behålla henne – för hon är guld. Guld och glitter och sol. Så rolig, så driven, så varmhjärtad och så klok.

Idag åt vi långfrukost tillsammans och det var onekligen ett ovanligt bra sätt att börja dagen på. Får du den chansen – ta den!