Det finns kvällar när allt är som vanligt här hemma och det finns kvällar när man plötsligt får äta middag framför teven för att det är Jürgen Klopps sista match som Liverpools tränare.

Nästan alla här har gråtit. Det kan hända att nästan kan strykas där, förresten. Jag misstänker att Marius också har fällt hundtårar, han som såg delar av matchen inlindad i en gammal speltröja som numera är för liten för alla våra barn.

Nog har han ju varit en speciell tränare, ledare och människa. Det är modigt att våga gå och ge vidare när det mesta går bra. Att få sluta saknad och hyllad och inte först efter att folk börjat be en gå. Eller tvingat en att gå. Det är modigt och starkt och kräver en osannolik integritet.

Vilka skor att fylla för nästa tränare. Alla kramar, alla känslor, all kärlek och all karisma.