Jag var tjugosex år gammal när vi blev vänner och jag trodde bästiskvoten var fylld. Jag hade ju redan två bästa vänner. Många människor har noll, men jag fick helt oförtjänt en tredje.

Hon och jag har en grej. I juletid går vi på Stockmanns julavdelning. Vi tittar på julgransbollar och jag köper några nya. Också efter att vi flyttade till Österbotten fick vi till det, mitt jobb som läsambassadör förde mig alltid till Helsingfors i något skede i december.

Så idag efter jobbet gjorde jag det enda rätta. Jag hoppade på tåget för att åka till Helsingfors. För att få gå med henne på julavdelningen. Några timmar senare tog jag tåget hem igen, mitt jullov börjar nämligen först efter morgondagens skoldag.

Jag vet att det är galet. Att åka genom ett halvt land bara för att köpa julgransbollar med en bästa vän. Jag visste också att hon utgick från att jag hade något annat ärende på samma resa och jag lät henne tro det. För annars skulle hon ha sagt som alla vi vuxna skulle ha sagt; att jag inte ska komma. Så först när hon konstaterade att jag hade så lite packning förklarade jag att man ju inte behöver så mycket för middag och julgransbollar.

Jag är så glad att jag inte lät förnuftet vinna. Ibland är det galna det kloka, ibland det klokaste. Hela jag ville vara med henne de här timmarna. När vi gick omkring bland julgransbollarna och förundrades, förfasades och förtjustes ville jag bara vara just precis där med just precis henne. Min själ mådde så bra. Och inte mådde den sämre när East 17 i bakgrunden sjöng Stay another day.

Vet du vad? Den här kvinnan älskar jag.

Min lyckokaka från kvällens restaurang älskar jag också, om än betydligt mindre. Romance will find you on monday, sa den. Snacka om tydligt budskap. Bring it on, juldagen.