Jag kom hem halv ett igår efter julfest. Trött men lycklig och varm i hjärtat. Jag har kollegor i världsklass. På riktigt. Det är svårt att matcha dem och det känns stort att få vara del av det här gänget.

Och jag tänkte att en tisdagskväll som känns som en fredagskväll inte kan ge mer än så. Men så kommer jag hem och tonåringen frågar om jag vill komma och hänga med henne och kompisen i köket. Och det redan varma hjärtat började koka.

Vilken kväll. Vilket liv. Det är lätt att vara tacksam nu. Löjligt lätt.