Vilken dag.

Vi fick inte många minuter tillsammans idag, jag och min Hild. Men vi fick några minuter inramade med guld strax innan hon somnade.

– Jag ville egentligen ha gult hår, men jag ropade ingenting från magen för jag trodde inte ni skulle höra, berättade hon för mig och Fredrik under kvällsmyset.

– Och jag tänker att Gud nog hade en plan. Han ville att du skulle se ut precis som du gör, en jättevacker liten person med ljusbrunt hår, sa jag.

– Va?! utbrast Hilde. Har jag ljusbrunt hår?

– Ja, det har du. Eller kanske mörkblont. Vad trodde du?

– Jag trodde ju jag hade rosa hår! sa Hilde lite förvirrat och skeptiskt men mest obrytt,

Den människan älskar jag. Massor.

Må vi få mer än några minuter imorgon.