Det är inte många gånger i mitt liv som jag har blivit väckt mitt i natten av att telefonen ringer. Men natten till i söndags blev jag det.

Kvart över fyra satt jag i bilen på väg till en av mina bästa platser i Vasa och där möttes jag av vakna vänner som egentligen är familj. En stund senare åkte de iväg medan jag blev kvar med deras sovande barn, min yngsta guddotter och hennes storebror. Jag var helt slut men kunde absolut inte sova. Har sällan känt mig så nära livet.

Och bara några timmar senare föddes en alldeles ny människa. Nine-eleven har för alltid också en helt annan och helt fantastisk innebörd.

Jag vet inte mycket om lillebror ännu, men jag vet att han har kommit till en sällsynt bra plats och jag vet att jag älskar honom. Det är en bra start. En jättebra start.