Det hände strax före jul. Arvid och Hilde började bråka. Inte hela tiden, men på ett helt annat sätt än de har gjort förr. Jag antar att hon i någon mån börjar växa i kapp honom lite, hon är inte längre bara liten och gullig i hans ögon.

Men hon är nog oftast jättegullig i hans ögon fortfarande. Och han är oftast bra på att berätta om det.

– Alltså, mamma! Jag klarar inte av att hon är så här gullig. Hur är det tänkt att man ska kunna leva med någon så här gullig i sitt hem?

Det händer att han nästan gråter av gullighetschock. Rätt ofta, till och med.

Han är världens bästa storebror. På riktigt. Också fast han bråkar med sin lillasyster ibland.