Kära blogg. Jag vet att jag har försakat dig och att jag inte har bloggat på några dagar. Om det är någon tröst har jag knappt tvättat ansiktet, sminkat mig eller använt tandtråd heller. Jag har inte ens läst tillräckligt mycket. Då är det allvar. Jag har jobbat ovanligt mycket och ägnat all annan tid åt att umgås. Resten har fått vänta.

För tio år sedan kändes allt bättre när det fanns tonåringar i närheten, numera känns allt bättre när det finns unga vuxna. Vi har varit bortskämda med den varan de senaste dagarna och ägnat alla stunder åt att dricka te, prata prata prata, skratta, gråta, ordna med logistik, spela sällskapsspel och vara uppe alldeles för sent om kvällarna och dela rum med för många barn om nätterna.

Rik, rikare, jag. Att de fortfarande finns i mitt liv. Att de väljer att finnas här. Älskar det och älskar dem.

Imorgon hinner jag blogga igen.

Jag tror det är snart fem år sedan jag började sticka. Det gick verkligen inte bra i början. Att jag inte gav upp är ett fullständigt obegripligt mirakel. Allt – precis allt – talade för att jag borde ha slutat.

Men jag fortsatte.

Och här sitter jag i en av mina många självstickade tröjor och förundras över det faktum att den ser ut som en riktig tröja. Tänk att jag kan få ihop en tröja som tål dagsljus. Vem hade trott det?

Inte jag.

Och inte den textilslöjdlärare som i mitten av 90-talet alltid lät mig komma undan med lättare uppgifter än alla andra i klassen.

Här kommer några av de andra tröjor jag stickat:

Alla fina bilder har syster Matilda tagit.

Är det bara jag eller hann april bara börja och sluta? Jag kan inte för mitt liv förstå att det har gått en månad sedan påsk. Får bara finna mig.

Läsmässigt var april ingen höjdare, varken kvalitativt eller kvantitativt. Men några bra böcker blev det. Här kommer de bästa:

Nästan bra på livet av Conny Palmkvist. Stark och berörande berättelse om en familj som får ett barn som inte är ”som alla andra”. Om nu någon är det. Välskrivet och vackert om att försöka nå fram till en dotter som lever i en egen värld med egna regler.

Flicka av Edna O’Brien. Brutal och brutalt bra bok om en av de skolflickor som blev kidnappade av Boko Haram. Det här är långt ifrån feelgood och jag frågade mig ett par gånger varför jag läste. Men så mindes jag. Jag vill våga verkligheten. Också när den är verkligen obehaglig.

Dottern av Lena Andersson. Jag tycker så väldigt mycket om Anderssons sätt att skriva och jag tycker så om hennes skarpa blick. I just den här boken tyckte jag mest om skildringen av hur mycket som kan skilja en generation från nästa. Hur olika varandra vi kan vara och hur snabbt världen kan förändras.

Alla tvättar händerna av Emma Frans. Hur roligt kan det vara att läsa om den pandemi som vi fortfarande kämpar med? tänkte jag först. Men det visade sig vara jätteroligt och intressant och lärorikt, åtminstone när jag fick läsa om det på det här sättet. Hurra för tänkande människor som kan sätta förståeliga ord på svåra saker utan att förenkla dem!

Genom märg och ben av Jacqueline Woodson. Det här är inte den bästa bok jag har läst av Woodson, men jag har nog inte läst en enda dålig ännu. Också den här är oerhört välskriven och också den här fångar livsöden och människor så att man blir tagen av dem och vill dem så innerligt väl. Det är skickligt.

Sömngåtan av Matthew Walker. Nu kan jag mer om sömn än jag kunde innan. Nu vet jag mer om hur jag kan (försöka) sova bättre. Liiiite provocerande läsning för en som blir väckt av minst ett barn minst någon gång per natt. Men viktig läsning. Underhållande och begripligt om alla tusen orsaker till att vi borde sova bättre och mera.

Det var mina bästa i april.

Vi skriver andra maj och jag tror att jag redan har läst en bok som slår allt jag läste i april. Må resten av läsmånaden också leverera!