För sexton år sedan sa jag mitt livs mest avgörande ja och gifte mig med den finaste människa jag någonsin mött. Vi valde varandra då och har fortsatt välja varandra varje dag sedan dess.

Det betyder inte att varje dag har varit en dag på rosa moln eller en dag av storartade romantiska gester. Nej, de flesta av våra dagar består av havregrynsgröt och diskmaskiner som ingen orkar tömma. Av barn som vill annat än vi vill att de vill och av läggdagsrutiner som får Alfons Åberg att framstå som lättsövd. Men genom allt det har vi varandra. Och ofta(st) kan vi möta den andras blick mitt i eländet och bara skratta. Både stora och små bekymmer blir betydligt mindre när vi får dela dem med varandra.

Fredrik. Jag tror att jag klarar nästan vad som helst så länge jag får klara det med din hand i min.

Därför släpper jag den aldrig och därför gör jag allt som bara står i min makt för att det ska vara så tryggt och roligt och självklart som möjligt för oss att hålla fast i varandra.

Tack för att du älskar mig. Tack för att jag får älska dig.

Det finns mycket att säga om Arvid och delar av det har jag också sagt. Idag vill jag lyfta fram att han med stor sannolikhet är världens bästa storebror. Hans tålamod med Hilde är enormt. Han är hennes mesta och bästa lekkamrat. Hon lockar fram bara hans bästa och mysigaste sidor och han är så stolt över henne att det är ett under att han får något annat gjort.

Igår läste han en bok för henne när de åt kvällssmörgås. Med inlevelse. Med olika röster. Hon var så lycklig. Han var så lycklig.

Jag var kanske lyckligast av oss alla.

Att ha syskon är väl aldrig bara lätt och roligt, men ofta en av de bästa och roligaste gåvorna vi kan få.

För tredje året i rad började Hilde idag på nytt daghem. Första året konstaterade vi att hon landade så mjukt i sin nya tillvaro att hon kunde ha hållit kurser i dagisstart. Andra året tänkte vi att det omöjligt kunde gå lika bra. Det gick om möjligt ännu bättre. Och nu, tredje året, darrade hon inte ens lite på läppen när jag kramade henne hejdå. Och när jag frågade hur första dagen hade varit sa hon med glad röst:

– Jättebra!

Att ha ett barn kan ibland vara att tro att man vet hur det är att ha barn. Att ha två barn innebär ofta att man inser att det är rätt olika saker det här med att ha barn – beroende på hurdant barn man har. Att ha tre barn har för mig inneburit att inse att jag kommer att överraskas hela tiden.

Hilde kan med andra ord fortfarande hålla de där kurserna. Jag vet inte vad hon har för timtaxa, men den här bruden vet sitt värde så det kan bli saftigt. Jag tror inte jag har råd att gå själv, men jag ska å andra sidan inte heller börja på ett nytt dagis i år så för mig är den kanske överflödig. Jag ska fortsätta med det jobb som jag började med för ett år sedan och som jag tyckte väldigt mycket om men som blev lite underligt då i våras när allt annat också blev underligt. Mest av allt hoppas jag på en ganska o-underlig höst. Tro vet jag inte om jag kan göra just nu, men hoppas verkar jag ändå kunna.

Hon säger det bättre, hon som säger mest med bilder. Här är mitt sommarlov och mitt sommarliv 2020. Genom syster Matildas lins.

Ofta när vi berättar med bild blir det lite för filtrerat och förskönat för att vara hela sanningen. Så det skulle kanske sitta bra med en kommentar om att de här bilderna ju inte visar allt det där fula. Men det var så lite som var fult. Faktiskt. Visst fanns det någon morgon när Hilde vaknade fem och någon kväll när hon somnade två. Visst fanns det någon stund när någon i sommarfamiljen krockade med någon annan och visst fanns det dagar när någon ifrågasatte havregrynsgröten som Basfödan med världens största B. Men mest av allt var det faktiskt just så här fint som bilderna visar. Ibland är verkligheten faktiskt så skön att alla filter blir överflödiga och när det händer får vi ödmjukt tacka och ta emot, för det kommer ju helt andra ibland också.

Min första tanke när jag tittade igenom sommarbilderna och grät lite för att sommaren, systern, svågern och syskonbarnen fattas mig så? Varför förstod jag inte att ta vara på varje dag vi hade?

Min andra tanke? Det gjorde jag ju. Inte en enda dag gick utan att jag tog vara på den. Inte en enda.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

•