Jag har en guddotter i Österbotten. Nej, det stämmer inte. Jag har fler än en. Men en av dem, hon som snart fyller ett, var på besök hemma hos oss i kväll. Urmysig och självklar. Och föräldrarna – urmysiga och självklara. Var det i går vi sågs eller i somras? tänkte jag när mamman kastade sig raklång på soffan efter maten och sa att hon nog dukar undan efter sig sedan men att hon är så mätt nu.

Och plötsligt kändes vägen till Österbotten lite kortare igen. Jag tänker så ofta på alla dem vi lämnar här och behövde påminnas om alla dem vi får där.

Tack.

Den här vägen har vi redan länge haft där.