Så hände det sig att Arvid avslutade lördagen den 12 januari med en spontan aftonbön.

– Tack Gud för världens bästa mamma och pappa. Och för Inkku. Och för Hilppan Kass – söt och vass.

Paus.

– Och för Dumle. (Vår hamster, jag tror tacket kommer mer av plikt än av genuin tacksamhet.) Och för Transformers.

Det sista tacket kom helt utan plikt.

Bra bön. Och jag hoppas naturligtvis att ni noterar det första. Tack Gud för världens bästa mamma. Tolv av tio dagar låtsas han ju ha en rätt sval inställning till den kvinna som bar, födde och ammade honom. Men ibland händer det.

Jag och han. Han i sin Ellen-mössa.