Ett nästan magiskt skimmer

Nybadad och fantastisk ligger hon där. Halvt inlindad i en handduk och för en gångs skull alldeles stilla. Hon som alltid vill framåt och uppåt och vidare har plötsligt ro och tid att bara vara.

Vi smörjer omsorgsfullt in armveck, knäveck, handled och vrister. Vänstra kinden och hakan. Och pannan. Hon rev sig mycket i pannan under badet.

Stora barnen spelar fotboll i vardagsrummet med Hildes underbara faddrar. Jag och Fredrik får en av de där sällsynta stunderna när vi båda två är med bara henne. Och trots att insmörjning efter bad inte är speciellt märkvärdigt så finns ett nästan magiskt skimmer över den lilla stunden.

Tänk att hon faktiskt är vår! Tänk att vi fick henne. Tänk att den här ljuvliga lilla människan var bara en dröm för två år sedan och nu är hon här; en ettåring full av liv. Det är nästan overkligt. Det är större än allt. Hon är mer än jag vågade drömma.

Jag tror det finns magiskt skimmer över fler stunder än vi spontant anar. Sällan är det speciellt märkvärdigt, men den som stannar upp kan se hur det glittrar.