Han vann 50 metersloppet på friidrottsskolan förra veckan. Och har tagit alla chanser och ännu fler att berätta om sin seger. Mot två-, tre- och fyraåringar. Inte så mycket att skryta om när man själv snart blir fem.
Inte så attraktivt att skryta alls. Förresten.
Så i dag blev jag lite lättad när han blev sist i sitt heat. Sist av tre. Tänkte att ödmjukheten kanske kunde komma på besök.
Arvid själv? Också lättad. Men av helt andra orsaker.
– Mamma! Jag vann näst näst! ropade han med segergest och glittrande ögon.
Ödmjukheten kom på ett onödigt kort besök. Om alls.
