Den här dagen har vi firat i ett hem i Kokkola. Ett hem dit vi åker varje sommar eftersom vi hör ihop med människorna där. Varje dag med dem är en god dag.

Det är nu nionde sommaren som vi inte bor i Österbotten. För varje sommar som gått har vi besökt lite färre hem och det berättar något. Det är som om relationerna går åt det hållet – de blir lite färre men de blir också mycket djupare.

Det finns säkert olika förklaringar till varför en del relationer blir kvar medan andra försvinner längs vägen. En av förklaringarna till att just den här relationen är kvar är kanske att jag och Fredrik är gudföräldrar till den äldsta sonen i huset. När han var bara några månader gammal knöts ett band mellan vår familj och hans och sedan dess hör vi ihop.

Var vi än bor.

När vi har valt gudföräldrar till våra barn har vi funderat på vilka människor vi vill höra ihop med. Vilka människor vill vi binda ett himmelskt band till?

Det här störtsköna gänget blev faddrar till Arvid då det begav sig. Med dem vill vi alltid höra ihop.

Bild: Maria Hedengren