För nio år sedan började en resa. Jag hade en karta. Jag hade en kompass. Men jag märkte ganska tidigt att kartan i min hand inte på något sätt kunde göra verkligheten rättvisa. Och jag insåg ganska tidigt att jag ju faktiskt inte kan använda kompass. Jag klev ut på hal is. På okänd mark. På farligt vatten.

Jag blev förälder.

Lite senare märkte jag att kartan inte kunde göra verkligheten rättvisa eftersom ingen karta i hela den här världen kan avbilda storheten och kärleken. Lite senare insåg jag att jag inte behövde den där kompassen som jag inte kunde använda, att en instinkt starkare än allt kickade in och guidade mig mer rätt än någon kompass någonsin kunde göra.

Jag blev förälder.

I dag firar jag det. Lite grann. Allra mest firar jag förstås min Ingrid. Min älskade dotter. Hon är smart, rolig, nyfiken, eftertänksam och påhittig. Hon bryr sig om andra människor och hennes mjuka hjärta, goda vilja och starka känsla för det som är rätt gör mig glad och stolt varje dag.

Bild: Kavilo photography

Nu ska tjejerna på bilden efterfesta med Gladiatorerna. Den utan synd får kasta första stenen.