Och så kom dagen då vi behövde det här:

Och så kom natten då vi kom hem igen. Tacksamma, påminda, uppmuntrade och hoppfulla. Och brutalt sockerhöga. Men det är kanske bara jag.

Det finns så mycket att säga och ännu mer att begrunda i hjärtat. I nuläget måste jag ändå konstatera att min arbetsdag ju börjar snart och att både sägandet och begrundandet får vänta. 

I natt sover jag gott. Om jag får.