Han ville ha en bror. Han visste att han inte fick välja, men om han på något konstigt vänster hade fått välja ändå hade han valt en liten bror. 

I går fick han träffa sitt lillasyskon för första gången. Det lillasyskon som funnits med i hans aftonbön så länge. Han la sin lilla hand på det ännu mindre huvudet och sa andäktigt, allvarligt: 

– Välsignad är du. 

O, stora stund! När två storasyskon får möta sitt lilla första gången. 

Någon minut efter välsignelsen stod han på fönsterbrädet och drog i gardinerna. Sedan hoppade han i sjukhussängen. Stunden kändes genast lite… mindre. 

Men ändå är den bland de största stunder jag fått vara med om i mitt liv.