– Det här är säkert lite konstigt, men får jag krama dig?

Det är måndag och hon har haft sin sista lektion med mig. Någonsin. Och det är ju inte konstigt att man vill kramas då. Kanske ovanligt, men inte konstigt. Alls. Så vi kramas. Allt annat hade varit konstigt.

Det är onsdag och jag har haft min sista lektion. Inte någonsin, men på länge. En så här lång paus har jag inte haft sedan jag började jobba i augusti 2009 och trots att hela jag längtar efter bebis och mammaledighet var det med tårar i ögonen som jag gick från skolan i dag. Det finns så mycket att sakna.

Nu börjar en ny tid. En annorlunda tid.