I dag är det exakt fyra veckor tills jag blir mammaledig. Jag längtar. Till. 

Men jag längtar verkligen inte bort. 

Dagligen känner jag ett hugg någonstans i mig vid tanken på att ta paus från jobbet. Det där jobbet som jag ju älskar så mycket. Som känns roligt och givande varje dag och meningsfullt också i de stunder när det är som svårast. 

Tänk att just jag fick landa just där.

Det är en gåva att ofta få längta till men knappt ha en aning om hur längtan bort känns.